ffelliii

Jag kan inte ens motivera mig i text längre. Orkar inte tänka efter och gå igenom smärtan i huvudet igen bara för att få det nerskrivet. Trots det spelas de upp hela tiden, om och om igen. Ändå kan jag inte skriva ner det. Allt ser så fel ut, hur jag än skriver och formulerar mig.

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa "som jag vill vara". Imorgon är det en ny dag. Skippar träningen för att plugga till engelskprovet ordentligt. Det är på tiden jag börjar plugga igen..

jag saknar italien, jag saknar värmen, jag saknar .. saknaden efter den person som var i mina tankar varenda minut de veckorna. allt var så annorluda och jag gjorde en del val som förändrade allt.
this seems good right now, but who knows, tomorrow is a new day.

- FPB!

Jag borde plugga nu, men kan inte koncentrera mig. 

Allt är som en enda stor melodi och alla känslor kommer samtidigt. Det är så rörigt att orden inte ens kommer ut rätt. Det låter ungefär likadant som man blandat tio olika låt genrer och spelar upp alla samtidigt. Glad & stolt men samtidigt så besviken & ledsen. Jag har lärt mig av mina tidigare misstag, men samtidigt måste jag begå fler för att lära mig mer. Now i'm in between. Är detta ett misstag eller en svacka som håller på att byggas upp och göras starkare? Only time can know. Den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge.


Herregud. Tiden rinner iväg. Måste bli klar med matten och engelskan. Måste hinna städa. Måste hinna gå ut. Det är så mycket shit. Jag klarar detta. Im building it up. I'm older and smarter but still young and dumb. This won't go easy but as hard as I can handle it.

Tror jag har tagit lite vatten över huvudet. Har cepe mycket läxor och det känns som jag inte kommer klara av det. Matte är inte min grej redan från början, och sen blir det inte bättre av att jag räknar naturmatte heller. Alla dessa jävla projekten går mig på nervorna. Ja alltihopa. Kanske bara behöver ett tag att komma in i rytmen. Jag gillar att ha många bollar i luften samtidigt, men ibland kan det bli förmycket.

Just nu känner jag bara för att kunna umgås med mina kompisar utan att behöva tänka på att plugga. Eller gå upp och sätta mig med mamma utan att få ångest över att jag borde plugga istället. Att kunna finnas där för en person som betyder mycket (läs:mest) för mig fullt ut utan att ha andra tankar som tränger in.

Jag vill helt enkelt kunna finnas där för andra och göra andra glada utan att beskymmra mig för mig själv. Älskar att se andra glada, det blir jag själv glad av. Det var de som hjälpte mig i den svåra tiden jag just passerat. Att bli glad å mina vänners vägnar. Mår dem bra så mår jag bra.

Nu blir jag arg asså ! Förut har jag aldrig brytt om politik då jag anser att de bara skapar bråk bland olika människor. Men nu i skolan tvingas jag att lära mig vad de olika partierna står för. Vet inte hur jag ska uttrycka mig men VAD FAN TÄNKER SD (SVERIGE DEMOKRATERNA) MED?! Hoppas verkligen att Sveriges befolkningen är snäppet smartare och INTE lägger sin röst på dem!!!!

Detta är också en andledning till att jag aldrig velat lära mig om politik förut. När jag väl har en åsikt om någonting så har jag en jäkligt stark åsikt och detta SD håller på med är inte okej.

Funderar på om jag ska skriva ut varför jag tycker så.. men ju mer jag går in på skitet, ju argare kommer jag bli. Är det inte redan rätt uppenbart varför jag tycker som jag gör? "Ut med invandrarna", förlåt men är dem dumma i huvudet? Dessa "invandrare" gör Sverige till Sverige. Tänk hur många vi räddar livet på istället? På alla dem som flyr ifrån krig och allt sånt. Är det rätt mot dem ?!?!

Om jag t.ex skulle träffa en utländsk man som skulle varit den rätta för mig är de då rätt att vi inte kan vara tillsammans p.g.a "sveriges regler"? Är de då rätt att skicka ut han från landet p.g.a att han är utländsk? Vad hände med gästvänligheten?

Dessutom så är svenska killar oftast fula, och svenskar i allmänheten är så otroligt falska. En del jag har stött på i alla fall. Jag tycker det är fint att vi har ett sånt mång-kulturerat land!

Ja just det. Om alla "blattar" ska ut ifrån sverige så borde väl alla svenskar som leker "blattar" också skickas ut? Det är väl inte mer än rätt ? :s

Nä usch, blää vilket hemska parti!

Vet ni vad jag tänkt på mycket på sistonde? Jag är en jävligt ironsik människa som inte har några gränser alls vad gäller skämt. Allt man kan säga, kan man skämta om typ. Ibland hinner jag inte ens tänka innan jag kastar ur mig kommentarerna. Sen har jag heller inga som alls problem med att gå fram till en person och säga exakt vad jag tycker om denne. Eller ifall det är någon som använder det otroligt mesiga allternativet att snacka skit om mig istället för att säga det till mig så är det också något jag kan börja skämta om. Offentligt! Jag tycker att om man sagt en sak om en person så ska man kunna stå för den saken också, ÄVEN ifall fler personer får reda på de jävla bullshit;et. Skitsnackare är bland det värsta jag vet. Tycker man en sak så står man väl fan för det också, och då ser jag inte problemet med att gå och berätta det för DEN PERSONEN DET GÄLLER IHELLER?! Är det t.ex mig det gäller så har jag rätt i att veta det om någon.

Men nej. Istället är det jag som får "skit" för att jag hellre är rak & ärlig än att gå bakom ryggen och säga det till tusen andra. Jag ser inte vad det tjänar till? Säger jag inte det till personen det gäller kan han/hon väl fan inte förändra det. Sånt kan jag få riktigt spel på.

& Sen en annan sak. Som är absolut bland det värsta som finns. OTACKSAMMA JÄVLA MÄNNISKOR! Speciellt när man måste bo tillsammans med dem...

"Never knew I could hurt like this"

Idag är det en ny månad, ny dag med nya tag. Fan det känns hårt, i will never say "bye". Cant do this anymore, have to be strong, again. STAY STRONG! Im not strong, its just you who made me seem strong cause with you nothing was wrong. Baby stay with me. Forgive me, I love you. Never felt like this before. Now im someone else, who was I before you? What do I like and whats my name? How old am I and where am I from? Where am I going? Why do I never want to wake up to make through the day anymore? WHATS WRONG WITH ME. Im just half without you. Heal me. Baby I need you to heal me. Now I suddenly love you more than before. How is that even possible? Stupid misstake. Why had i do something like that? Where was my mind back then, that day?

I cant fake my smiles anymore. Its just getting harder to do anything at all. Now I will never be good enough to you again. I understand. I had my chance and I blew it. Its my fault. You're right.

I'll always remember you boy.

We've been too strong for too long, and I can't be without you baby. I'll be waiting up until you get home, 'cuz i can't sleep without you baby. Anybody who's ever loved, yall know just how I feel.

Att uttrycka känslor? På svenska dessutom.. det är inte min grej att uttrycka känslor över huvudtaget but i'll try (och jag ska försöka att hålla alltihopa på svenska).

Att älska någon, det är underbart, men ett enda felsteg så kan allt gå åt helvete. Att göra rätt för sig redan från början är otroligt svårt. Oftast förstår man inte förens det är försent. "you'll miss me when im gone", så sant som det är sagt. Nu är du borta och jag kan inte leva utan dig. Du vandrar runt i mitt huvud varenda dag och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Helt plötsligt har jag börjat göra saker som inte är JAG egentligen. Pyskad. Inte mig själv. Någon annan. Vem är jag utan dig? Hur ska jag kunna veta det när jag levt med dig så många år?
Jag vill skrika på dig för att du inte förstår... hur mycket jag älskar dig. Men nu är du borta och jag insåg det försent. Fan!!!... Det var äkta, vi var äkta och jag vill att vi ska VARA äkta. Det gör ont att inte kunna berätta hur mycket jag älskar dig, att inte krama dig och jag saknar dina kyssar. Dina söta ord, hur du var mot mig. Fan asså. Detta går inte. Vet inte vad jag ska ta mig till. Känner mig helt crazy - på ett dåligt sätt. Helt galen. Varför förstår du inte. Fan varför förstod inte jag? Jag älskar dig och kommer nog aldrig sluta att göra det. Blir det vi igen släpper jag aldrig tagit. ALDRIG, på hedersord.

Fan jag sitter och öpnnar upp mig för en dum blogg? Men..... vafan. Detta går ju inte. Älskling jag gjorde fel, förlåt. Älskar dig.
(låtsas att du läser detta fast än att du inte ens vet att denna bloggen existerar.)

Nu vet jag hur det känns att vara olycklig kär. Man ska ju uppleva allt någon gång sägs det. Faaaaaaaaaaaannnnnnn....... Jävla dumma helvetets misstag.

Jag har ingenting kvar att leva för samtidigt som jag har en miljon orsaker till att fortsätta leva. Det känns tomt när den största orsaken är som bortblåst. "Borta med vinden", som man brukar säga. Jag hatar att ha fel, men denna gången är det bara till att erkänna, på erkänna, på erkänna & på erkänna. Där finns inget mer att göra. Jag gjorde fel, det är mitt fel denna gången. Ska inte ens dra upp de dumma talesättet om att man alltid är två i ett bråk. Klart som fan att den ena reagerar på vad den andra gör. Det är inte mer än normalt. Ge mig ett trollspö, en önskining eller en tidsmaskin så jag kan få se till att det blir ogjort. Men nu är det bara till att acceptera. Acceptera, erkänna, kämpa och gå vidare... tillsammans? De gnutta hoppet jag har håller mig fortfarande halvt vid liv. Det lilla ljuset ifrån scenen som tänds allt mer (?) & mer. En dag, så småningom hoppas jag att du kan förlåta mig. Fram tills dess får du bara försöka acceptera att alla gör misstag. Detta var mitt. Men det ska inte få förstöra min stora kärlek. I'll fight for the one that I love.
Lite illa att vi börjar i samma klass imorgon. Det kommer bli svårt, både för dig och för mig. Jag kommer bara vilja springa fram till och kyssa dig och berätta att jag aldrig kommer släppa dig såhär igen. JAG ÄLSKAR DIG! Det är inte min stil att kämpa för något, jag är van vid att få som jag vill. Bara det är ett bevis. Baby, det ska vara du & jag. Vi hade något som alla andra letade efter. Den speciella gnistan du vet. Precis som du sa; jing &  jang. Du kanske ser det lite suddigare nu än förut, men jag lovar dig att så fort de börjar klarna upp så ser du det igen. Precis som jag gör nu. Du är min första - och enda kärlek. Jag vet att det är en stor sak att säga. Men det känns så jävla rätt. Du och jag baby. Du är den jag ska vakna upp brevid varje dag resten av mitt liv. Somehow I just know.