ffelliii

Medans alla andra faller för vem som helst så står jag kvar med båda fötterna på marken och ser på. Jag predikar om hur dålig kärleken är medans alla andra predikar om hur underbar den är. Jag förstår inte det underbara. Man sätter en annan person i förstahand, glömmer bort sina egna drömmar man haft sen man lärde sig gå och så slutar det alltid med att en är mer kär än den andra. Då är det en av dessa som offrat allt i onödan.

Jag kommer ihåg hur jag skrek, grät och slogs. Trodde för en minut att jag var självmordsbenägen. Flera dagar satt jag på samma ställe och stirra rakt ut i luften. Min mun den rörde på sig men inget ljud kom. Kunde inte formulera ord längre. Jag kommer ihåg klumpen i magen, den vägde ton. Det kändes som jag var påväg att sjunka igenom marken. Ville resa mig upp för att ta pillerna men mina ben vägrade bära mig. Jag ville bara bort, inte för alltid men för ett tag. Ta en paus och vakna upp i bättre dagar.

Hade det varit äkta kärlek hade jag fortfarande känt likadant. Nu känner jag befriad ifrån rädslan. Nu skulle jag aldrig tagit tillbaka den här killen som gjort mig illa från början. För nu vet jag, det vi hade, det var en omvänd kärlek. Vi fick det om bakfoten.

Helt plötsligt känner jag mig modig. Som en vinnare. Ingen som trycker ner mig. Mig själv som första person i livet,  följer mina egna drömma och inte någon annans. Det är viktigt att känna den här tryggheten. Därför bör alla som är i ett förhållande tänka två gånger.

/ a person who did this stupid mistake once