måste skriva av mig.
Varje gång jag bloggar ploppar du upp i mina tankar. Jag var så kär att jag till och med gjorde en epost adress med vår årsdag. Vi gick igenom de viktigaste faserna tillsammans och har lärt oss av varandra. Nu kan vi gå vidare på egen hand. Hitta vem vi själv är. Sen en dag kanske vi har vuxit ihop igen. Du var min första kärlek och det kommer jag aldrig att glömma, bra som dåliga tider. Jag tar lärdom av alltihopa. Just nu är detta bästa valet, förtillfället. Men jag kommer fortsätta hoppas på att det är dig jag avslutar denna boken med. Happily ever after..
Nu satsar jag på karriär. Eller ja, ni förstår va? Ni vet, fotboll, skola, familj och vänner. Jag har hört att hjärtat slår ett extra slag när den rätta dyker upp. Jag tänker inte leta, men när jag får den signalen så vet jag. Under tiden ska jag skapa minnen. Nästan så att jag längtar till att få komma ut och se världen. Att få uppleva lycka med någon annan. Jag fortsätter att drömma om min framtida man. Jag ska träffa han när jag är ung, det har jag redan bestämt. Tänk vad kul vi kommer ha, tänk vad bra vi kommer få varandra att må.
Lite dubbelmoral i texterna. Men så blandat är det just nu. Jag är lättad av att slippa bli dåligt behandlad, men samtidigt ledsen att det är över. Jag är glad att det är över så att jag kan bli den lyckliga människan jag en gång var före allt dehär. Förstår ni? Jag är ingen deprimerad unge egentligen. Jag är inte ens deprimerad nu, det strömmar bara igenom en del jobbiga tankar genom huvudet. Trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva detta. Ärligt. Det skulle ju vara han och jag föralltid. Men... mina närmsta visste bättre. Ingen kan leva i ett olyckligt förhållande. Det har jag väl själv insett nu också antar jag. Vissa dagar mer, andra mindre. Det enda jag vet säkert är att allt kommer bli bra igen, på ett eller annat håll. Usch ser inte fram emot denna jobbiga period jag är påväg in i. Allt låter så enkelt när jag skriver. Reality sucks big time. Nej så kan jag heller inte säga, för mestadels är verkligheten helt okej, om inte mycket bra.
Jag borde fattat bättre från början. Men ja, bättre sent än aldrig eller vad det är man brukar säga. Är så jävla rädd just nu. För att jag ska fastna i denna jobbiga perioden och aldrig kunna få vara lycklig igen. Fast jag är rätt lycklig för tillfället. Ibland. Eller mestadels. När jag inte tänker på dig. Jag kan inte förstå hur man kan va olycklig både med och utan en person. Det är sjukt. Herrejisses. Jag var kär, jag är kär. Nej inget av det och båda två. I'm in between. Vill glömma, vill aldrig glömma. Vill komma ihåg, vill bli av med skitet. Vill oss så jag kan dö samtidigt som jag kommer dö om det blir oss. Du var mitt allt och är fortfarande större delen av mitt liv. Har tänkt på dig varje dag i tre år och lite till. Det är svårt. Mycket svårt.
Nu måste jag träna..!
Nu satsar jag på karriär. Eller ja, ni förstår va? Ni vet, fotboll, skola, familj och vänner. Jag har hört att hjärtat slår ett extra slag när den rätta dyker upp. Jag tänker inte leta, men när jag får den signalen så vet jag. Under tiden ska jag skapa minnen. Nästan så att jag längtar till att få komma ut och se världen. Att få uppleva lycka med någon annan. Jag fortsätter att drömma om min framtida man. Jag ska träffa han när jag är ung, det har jag redan bestämt. Tänk vad kul vi kommer ha, tänk vad bra vi kommer få varandra att må.
Lite dubbelmoral i texterna. Men så blandat är det just nu. Jag är lättad av att slippa bli dåligt behandlad, men samtidigt ledsen att det är över. Jag är glad att det är över så att jag kan bli den lyckliga människan jag en gång var före allt dehär. Förstår ni? Jag är ingen deprimerad unge egentligen. Jag är inte ens deprimerad nu, det strömmar bara igenom en del jobbiga tankar genom huvudet. Trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva detta. Ärligt. Det skulle ju vara han och jag föralltid. Men... mina närmsta visste bättre. Ingen kan leva i ett olyckligt förhållande. Det har jag väl själv insett nu också antar jag. Vissa dagar mer, andra mindre. Det enda jag vet säkert är att allt kommer bli bra igen, på ett eller annat håll. Usch ser inte fram emot denna jobbiga period jag är påväg in i. Allt låter så enkelt när jag skriver. Reality sucks big time. Nej så kan jag heller inte säga, för mestadels är verkligheten helt okej, om inte mycket bra.
Jag borde fattat bättre från början. Men ja, bättre sent än aldrig eller vad det är man brukar säga. Är så jävla rädd just nu. För att jag ska fastna i denna jobbiga perioden och aldrig kunna få vara lycklig igen. Fast jag är rätt lycklig för tillfället. Ibland. Eller mestadels. När jag inte tänker på dig. Jag kan inte förstå hur man kan va olycklig både med och utan en person. Det är sjukt. Herrejisses. Jag var kär, jag är kär. Nej inget av det och båda två. I'm in between. Vill glömma, vill aldrig glömma. Vill komma ihåg, vill bli av med skitet. Vill oss så jag kan dö samtidigt som jag kommer dö om det blir oss. Du var mitt allt och är fortfarande större delen av mitt liv. Har tänkt på dig varje dag i tre år och lite till. Det är svårt. Mycket svårt.
Nu måste jag träna..!
Kommentarer
Trackback
